När en mammas tålamod tar slut

Godmogon alla fina läsare,

Hoppas ni mår bra? Hur har helgen varit? Vaknade tidigt i morse och läste på Malins blogg att hon nu är har fått nog av läkarnas ständiga ovetande kring hennes dotters sjukdom:

”Imorgon ska jag boka ett AKUTmöte med Aftonbladet samt försöka få tag i alla jävla sjukhus jag varit på under den här tiden, för hon SKA inte må såhär. Hade jag inte haft Leah hemma och absolut ingen som kan ta henne hade jag åkt in, kommunalt förmodligen eftersom att de hade vägrat fixa en ambulans. Jag ska få reda på vad detta är, oavsett om det ska vara det sista jag gör! Jag vill att min blogg ska vara fylld av glädje och roligheter för det är självklart att vårat liv har goda stunder, men nu för tillfället är det mycket skrivande om Jaminas sjukdom vilket många har klagat på, men många har även stöttat och verkligen hjälpt mig att ta mig framåt i detta. Det uppskattas som bara den och jag hade inte hållit mig så stark jag gjort under denna perioden om det inte vore för alla era lyckoönskningar. Jag har varit så rädd över att stå emot doktorerna, antar att ni förstår att det är rätt så svårt att säga emot när det står ett flertal doktorer med armarna i kors och pratar som om dom vore helt övertygade om att det fel Jamina har inte är allvarligt, nu har det gått för långt och jag kommer fortsätta kämpa fast på en annan nivå. Jag ska visa att jag är lika envis som doktorerna och visa att jag aldrig ger upp”.

Läs hennes inlägg HÄR!

Jag kan inte tänka mig hur hon mår, jag vet att jag som Michaels mamma hade gjort ALLT för att få reda på sanningen. Jag hoppas att ingen mamma där ute ger upp hoppet när även hon möts av läkarnas svar: att ingenting är fel på barnet. Man känner som mamma när någonting inte stämmer med ens barn! Stå på er MAMMOR!