Tog del av denna berättelse på Jesper Carons Facebooksida! Nyfiken på vem han är så besök hans hemsida! 🙂
Den viktiga läxan
När Carolyn Isbister lade sitt för tidigt födda barn på sitt bröst trodde hon att det var enda chansen att få hålla om sin lilla tjej. Barnet vägde 567 gram och föddes i 24 veckan. Läkarna hade förklarat för föräldrarna att Rachel endast hade ett par minuter kvar att leva eftersom hennes hjärta slog var tionde sekund och saknade förmågan att andas.
I ett reportage som jag läste säger mamman:
”Jag ville inte att hon skulle frysa när hon dog. Därför lyfta jag ut henne ur filten och lade henne direkt mot min hud för att värma henne. Hennes fötter var så kalla. Eftersom det var den enda kramen jag skulle få tillsammans med henne så ville jag verkligen komma ihåg det här ögonblicket.
Då hände någonting anmärkningsvärt. Värmen från mig fick Rachels hjärta att slå normalt vilket också gjorde att hon kunde andas lite. Vi kunde inte tro det var sant och inte heller läkarna. Hon fick också ur sig ett svagt pip.
Läkarna förklarade för oss att det ändå inte fanns något hopp men jag vägrade släppa henne ifrån mig. Jag låg där och höll om henne i väntan på att hon skulle lämna oss. Men hon hängde i. Till vår förvåning återfick hon en rosig färg på kinderna. Från att ha varit grå i huden blev hon nu levande rosa, varmare blev hon också.
Det som gör mig ledsen är dock att när hon föddes tog läkarna bara en snabb titt på henne och sade: ’Nej’. De försökte inte ens hjälpa henne av andningen att det bara skulle fördröja det oundvikliga. Alla bara gav upp hoppet om henne.”
Rachel överlevde.
Förra gången jag publicerade den här texten fick jag in hundratals liknande exempel hämtade från Sverige. Mönstret är tydligt: Läkarna dömer ut helt eller gör några snabba ingripanden och ger därefter upp hoppet MEN barnet vill annorlunda och överlever i alla fall.
Skuldbelägger inte läkarna. Åtminstone inte helt. Tänker att deras förhållningssätt är ett sätt att skydda sig i en enormt utsatt yrkesroll. Det kostar mindre känslomässigt att tillförlita sig på siffror, tabeller och statistik när man fattar beslut och ger diagnoser än det gör att engagera sig och tro.
Just därför är det viktigt att de här historierna kommer ut och blir hörda. Vi har en tendens att sätta läkare på en piedestal många gånger och tro att deras ord är lag. Funderar på om det finns många föräldrar som mist sitt barn bara för att de litat på läkarna och inte haft en egen tilltro på att livet kommer att segra. Här finns en viktig läxa att lära för var och en av oss.
/Jesper Caron
Senaste kommentarer