Hej,
har föräldrarskapet vart och är det du hade/ har förväntat dig?
känner du dig mogen att ta hand om michael?
har du kommit igång med rutinerna?
vad gör du om dagarna nu när du är mamma ledig?
planer på att skaffa en till? eller völjer du att avstå då du hade en traumatisk förlossning?
Hej Lilian,
Det var lite svåra frågor faktiskt. Föräldraskapet har varit det jag förväntat mig och lite mer haha. Jag visste att det skulle vara tufft i början, och att jag inte skulle ha tid för allt som jag brukar/brukade göra i min vardag: ta hand om hemmet, träffa nära och kära, sköta mitt jobb, blogga m.m. Men vissa dagar (eller många rättare sagt) finns det knappt tid att laga mat eller ens tvätta ansiktet. =) Michael sov oroligt i början och hade ont i magen, så all min tid gick/går åt min lilla prins. =)
Jag känner mig definitivt mogen att ta hand om honom. Det känns som att det alltid har varit meningen och givet att ta hand om min älskade son. Han förgyller min vardag. Varje gång jag tittar på honom fylls mitt hjärta av ovärderlig kärlek och glädje. <3
Rutinerna börjar bli bättre och bättre =)
Nu när jag är ”mamma ledig” (låter som att man bara sitter hemma och latar sig), så är det att mata Michael var tredje timme (ibland mkt oftare eller mer sällan), trösta honom, lägga honom, byta blöja, umgås, städa, ut på promenad, laga mat, kolla mail och jobba lite. Tiden går så otroligt fort nu för tiden. Även om man är uppe väldigt tidigt på morgonen så går tiden väldigt fort, eftersom man alltid har något att göra. =)
Jag vill gärna ha fler barn, men inte nu. =) Det var en traumatisk upplevelse, abslolut, men det är inte därför jag väljer att vänta med att skaffa barn. Jag vill njuta av Michael nu och bara fokusera på honom. <3
Min älskade ängel…
Kram,
Melissa
Tusen tack för svar!
Underbar person är du och du är en underbar mamma till Michael.
Förstår dig har själv haft en jobbig förlossning. Och trots att det kommer något gott i och med en förlossnings så kan man ibland inte släppa taget om det hemska och smärtsamma man fick gp igenom. Min och ni sons blodgrupp matchade inte och därav blev det komplikationer och högsta läkaren skulle à göra om det skulle bli akut kejsarsnitt eller vanlig förlösning . Tacken av att både jag och mitt barn kunde råka illa Ut var det jobbigaste och obehagligastes jag känt. Som tur var gick allt bra dem naturliga vägen jag och sonen mår bra och det blev ingen större fara bara intensiva och jobbiga 16 timmar där man ligger mellan oro och kramper. Nu i efterhand kan man njuta och se på set under Sta livet man har och trots denna historia så stoppade det inte mig väntar andra barnet och ser fram emot denna förlossning..
Grym är du och förstår dig till 200%
Gud är alltid med dig och din fammilj 🙂
Tack anonym =)
Hej anonym,
Det var en långdragen förlossning på 48h. Mer än så vill jag tyvärr inte gå in på av personliga skäl.
kram,
Melissa
Hej Sandra,
Jag hade tänkt skriva om min förlossning. Men har valt att avstå av personliga skäl.
Tusen tack sötis!<3
Kram,
Melissa
Han ser ut som en liten docka! Super söt
va var de som hände under förlossningen??puss
Hej Melissa, jag undrade en sak. Kommer du berätta om din förlossning i bloggen eller vill du hålla det privat?
PS denna bild på din son är min favorit hittils 🙂 Han är så bedårande! Mashalla!
kram